Sommaren tar slut och familjers blandade känslor av att återvända till skola och jobb präglar tillvaron. Ännu finns några dagar kvar att krama ur den ur barnens perspektiv nästan oändliga, ur de vuxnas mycket korta sommaren som snart går tvärt över i vardag. Just vid den tiden på året kommer Helga Härenstams bok Semester [1] till min brevlåda. Liten i formatet, som ett kuvert från fotolabbet, och innehållande tjugotvå kvadratiska bilder på det blanka typiska semesterfotopappret med datumstämpel på baksidan. Andra halvan är ord, som boken bygger minst lika mycket på. Fotografierna lånar, åtminstone delvis, estetik och teknisk kvalitet från vad jag uppfattar som typiska semesterkort. Orden rör sig mellan poesi och reselogg. De händelser som det berättas om är mestadels lågmälda till sin karaktär. Taxi genom stan, en uppblåsbar svan som tappar luft, näsblod, hallon, minigolf. Det finns få tydliga tecken på var man befinner sig. Svensk västkust, förmodar jag, men det är inte mer specifikt än så. “Utlandet över dagen” med tåg och båt och Tivoli, är lättare identifierbart, men få egennamn används. Persongalleriet är de närmaste familjemedlemmarna beskrivna som sina roller i familjen. Berättelsen om semestern är å ena sidan en om tristess, å andra sidan om ett idealtillstånd. Läsaren får följa med mellan verklighet och drömmar, där de senare återges i kursiv stil.

Just den närmaste familjen har en plats i den fotografiska världen som fascinerar mig. Det är där allt börjar för de flesta, och flera av de för mig viktigaste fotograferna uppehåller sig där, antingen parallellt med en mer utåtriktad karriär, eller som viktigaste tema. I Sverige måste Anna Clarén vara den som tagit det familjenära fotografiet längst. I texten till Close to home [2] beskriver hon sin barndoms besatthet av att dokumentera livet. “Som vuxen anar jag att bilderna bar vittne om att jag fanns till och var delaktig i ett större sammanhang. De var också ett försök att föreviga, att nagla fast, ögonblicken.” Jag tänker också på hur den amerikanske bildjournalisten Christopher Anderson lämnade krigsrapportering för att berätta om det egna familjelivet i böckerna Son [3] och Pia [4]. Helga Härenstam kommer tydligare från konsthållet än det dokumentära, i den mån skiljelinjen spelar roll i detta sammanhang. Jag ser ett starkt släktskap mellan Semester och Anna Claréns verk, i synnerhet När allt förändrades [5] och Close to home. Hos Clarén samsas ett romantiskt drag med ett sakligt konstaterande att familjerelationen inte alls är lätt eller oproblematisk. Härenstam har ett liknande konstaterande, medan fotografierna kanske snarare har surrealistiska influenser, vilket hänger väl samman med drömtemat i texten. Det går förstås inte att gå förbi Sally Mann som för trettio år sedan gjorde något av det mest intressanta dittills om livet hemma. Särskilt Immediate family [6] har blivit en måttstock i genren. I tidskriften Aperture nummer 233 från 2018 med temat Family, skriver den amerikanske skribenten John Jeremiah Sullivan om Sally Mann: “Det är nog ingen överdrift att säga att Mann fick oss att se på våra egna familjemedlemmar på ett nytt sätt, som människor vi har en nära relation med, och samtidigt som aktörer i ett drama större än vi förstår eller kan hoppas kontrollera” [7]. Det är ett hjälpsamt perspektiv att se på Semester ur.

I formen är boken originell, man kan säga fyndig. Samtidigt som den påminner om färgkortskuvertet, imiterar den en fuktskadad bok som man kan tänka sig kan finnas i ett torp med läckande tak. Min första impuls när jag tar till mig Semester är nostalgi. Jag märker att trots de mycket specifika händelserna och mindre specifika platserna fungerar boken som ledtrådar för att komma in i stämningen av semester och sommarlov från min egen barndom. Det är en känslosam upplevelse med de många minnen som kommer tillbaka, både av bokens tema och form. Formen ger också en genväg till min tidigaste relation till fotografi, som för, förmodar jag, de flesta är kopplad till just semester. Efter sommaren åkte filmrullarna från rundturer i landet till labbet i köpcentret för att hämtas upp efter en vecka. Förväntan och återupplevande av den nyss gångna sommaren, och sparande av de bästa i album.

Redaktörerna för Apertures familjespecial citerar Glen Helfand. “Familjefotografiet är en markör för myter. Det fångar en händelse under bråkdelen av en sekund och ger bränsle till berättelser för generationer”[8]. Den brittiske konstvetaren Peter Buse skriver om fotografiets ansträngda förhållande till minnet. Å ena sidan finns “Kodaks rosenfärgade universum, där kameran bara fångar soliga dagar, enade familjer och förtjusande resor”. Å andra sidan många kritikers melankoliska motbild, exempelvis Susan Sontags tanke om att “alla fotografier är memento mori, och Roland Barthes liknande reflektioner om “vad som kommer att ha varit’.”[9] Semester kan lätt ses genom det melankoliska filtret, och jag har själv nära dit, men jag tror att det är klokt att tona ner det. Den är tryggt förankrad i nutiden genom diktjagets och den allra närmaste kretsen, även om det saknas tydliga eller precisa tidsmarkörer. Den sträcker sig samtidigt över generationer både framåt och bakåt genom diktjagets kommande barn (“Nykomlingen”) som till sist föds, föräldragenerationen (“Gamla pappan, Gamla mamman”), och fotografier som kan antas vara porträtt av bortgångna släktingar som talar genom gamla bandinspelningar (“Svartvita morfar”). I sin detaljerade berättelse om ibland triviala, ibland storartade händelser tillskriver Helga Härenstam det drama som pågår i den allra närmaste sfären en dignitet och detaljrikedom som står i proportion till dess betydelse i våra liv. En lins som hjälper att se med större vördnad på det egna livet.

Mattias Lundblad är frilansande fotograf och skribent baserad i New London, Connecticut i USA. Han fotograferar främst dokumentärt och skriver om bildkonst för skandinaviska tidskrifter. Han har också en bakgrund inom socialantropologi och konstvetenskap och ett särskilt intresse för relationer mellan bild och samhälle.

Helga Härenstam (f. 1980 i Värmland) är svensk fotograf/konstnär och har sedan examen från HDK-Valand ställt ut på institutioner i såväl Sverige som utomlands. Hon arbetar med historieberättning, ofta med bilder i kombination med text och har publicerat ett tiotal fotoböcker. Under 2022 är hon aktuell med böckerna Ylandet & människan (Journal) samt Semester (Sailor Press).