Bilder Gunnar Smoliansky. Ur boken Träd. 30 cm x 36 cm. 40 sidor, inbunden. Typografi och ryggtext i guldfolie. Publicerad 2017 av Libraryman. Redaktör och formgivare: Tony Cederteg. Författaren och poeten Gunnar D. Hansson har skrivit förordet.
Walter Hirsch berättade vid 1960-talets mitt för mig om fotografen Gunnar Smoliansky. De hade varit vänner i många år och studerat fotografi tillsammans. Själv hade jag ännu inte träffat Gunnar. Vår bekantskap inleddes när jag efterträdde Gunnar som lärare vid ABF Södermalms fotokurser, också det vid den tiden. Walter berättade att det fanns en egenart i Gunnars bilder. Ett specifikt svartvitt uttryck med alla grå mellantoner som han var ganska så ensam om att prestera. Walter nämnde även att Gunnars fotografier hade en viss likhet med amerikanske fotografen Dave Heaths (1931-2016) bilder. De hade då träffat på Heaths bok Dialogue with Solitude som publicerades vid mitten av 1960-talet. När jag senare träffade på Gunnars fotografier såg jag att Walter beskrivit dem vänskapligt, insiktsfullt och kunnigt. Gunnar själv förnekade dock likheten och kände sig inte befryndad med Heath. Men – viss likhet finns dock.
Gunnars bilder kännetecknas inte av en yttre, konstlad dramatik. Situationerna i bilderna var klara och tydliga. Avskalade. Ändå var många av bilderna hastigt tillkomna. Beteendet bakom bildernas tillkomst visade på en snabb uppfattning och ett medlevande i olika händelseförlopp. Där fanns också ett ovanligt känsligt nyttjande av ljusets specifika faktorer. Vilket vittnade om kunskap om ljusets påverkan på ytor och och ojämnheter i det vardagliga livet. Dessutom blottlades en djup kunskap om hur pappersmaterialet reagerade med sina gråsåkalor på det som exponerats på negativen. Ett kunnigt brukande av fotopapperets totala egenskaper om man så säger. I arbetet ingår självklart den professionella kunnigheten att använda alla beståndsdelar som behövs för att åstadkomma ett fotografi av konstnärligt värde. Samt ett lågmält och ödmjukt förhållningssätt till motiven. Oavsett om det var människor, exteriörer, interiörer eller den närbelägna naturen.
I yrkesutövandet fotograferade Gunnar för skrifter med seriöst innehåll och för både företag och institutioner. Under några år var han även verksam som industrifotograf. En period då han grundligt lärde sig nyttja olika kameraformat. Han medverkade även i olika fotografkonstellationer med vänsterideal och arbetade också som reportagefotograf. Som industrifotograf hade Gunnar även blivit bekant med andra kamera och negativstorlekar än det då vanliga 35-mmsformatet.
Han införde den större kameran i sitt konstnärliga fotograferande. Till denna inkluderade han olika objektiv av både skarptecknande och diffuserande slag. Med sin första kamera med kvadratformat negativ inventerade han känsligt och empatiskt perrongerna på Stockholms Centralstation, området kring Slussen och kajerna vid Stadsgården på Södermalm i Stockholm. Där utförde han även porträtt av män som var verksamma som stuvare och lastare. Och av de funkisbetonade formerna i den märkligt konstruerade trafikkarusell som Slussen utgjorde. Cirkelformade banor för bilarna och nyttjandet av utrymmena under dessa som användes av mindre industrier. Ett byggnadsverk som nu rivs och byggs om med andra ideal.
Senare arbetade han med större kameraformat men bilderna blev inte inte större till omfånget. Istället för att göra förstoringar kontaktkopierade han negativen. Parallellt med dessa arbeten i storformat utförde han bilder i mindre storlekar. Ibland med kameror i 6x9-format. Som exempelvis de bilder han visade 1986 i utställningen Promenadbilder i Lilla Filmsalen i Moderna Museet. På Gunnars utställningar var man som betraktare tvingad att gå tätt intill bilderna. Det var som om han ville att iakttagaren och bilderna skulle gå varandra till mötes. Gå nära. Umgås med bilderna. Stå så nära att silverkornen i papperets yta nästan synliggörs. Och skärpan i motivens detaljer så klara och tydliga att inga tveksamheter skulle uppstå.
När Gunnar Smolianskys nya fotografier 1978 presenterades i samlingsutställningen Genom Svenska Ögon på Moderna Museet väckte de omedelbart uppmärksamhet.
I det politiska klimat som då rådde i svenska fotografkretsar visste man inte riktigt hur man skulle förhålla sig till dem. Med sina oerhört skickligt framställda bilder gav Gunnar Smoliansky upphov till en ny fotografisk konstriktning - Intimismen, en stil som producerade bilder med ett både intimt och närstående innehåll.
Bilderna var fokuserade på vardagliga och intima föremål i den direkta livsmiljön nära och hemma i bostaden, i fönstersmygen, i en dörrpost och på de små tingens närvaro. Bilder som ingående berättade om ett liv. Fascinerande var också hans personliga förhållande till det mest fundamentala i fotograferandet – ljuset. Hans förståelse för ljusets tecknande av enskildheter i motiven hade få motsvarigheter. Det framkom även ett nordiskt vemod, en alldeles särskild ton i Gunnar Smolianskys fotografier. Där trädde hans säkra uppfattning om ljusdagrarna fram. Något som möjligen en och annan fotograf under 1930-talet kunnat utvinna i betraktande av liknande motiv som de Gunnar utnyttjade ute i naturen. Ett särskilt ideal som länge legat i träda.
Den speciella uppfattning som var hans fick honom ibland att känna sig isolerad. Något som verkligen förändrats under de gångna åren. Han framförde ofta att det fanns en kunskapslucka och en brist på kontinuitet i svensk fotografi. Han menade att fotograferna måste hitta tillbaka till de specifika fotografiska värderingarna. Idag är Gunnar Smoliansky med sina fotografier av stadslandskapet, av naturen, av stadens människor och även jazzmusiker en av Sveriges mest uppskattade fotografer. En omfattande meritlista kan nu företes med rader av intressanta utställningar och fint producerade böcker med ett innehåll som inte bara är personligt utan också beskrivande av vårt förhållande till både ljus och natur.
Gunnar har även fotograferat utomlands. Både i Brasilien och i USA. Om jag tolkat honom rätt så var USA-besöket inte särskilt lyckat. Han tillbringade en tid i San Francisco men staden förhöll sig kallsinnig och reagerade inte på det intresse och kraft som han själv utvecklade. Men från Brasilien finns ett fascinerande fotografi utfört 1954. En bild med mystiska undertoner, utfört i en spårvagnsinterör i Sao Paolo. Det är en ung Gunnar Smoliansky som uttrycker sig. Ljuset är svagt och dunkelt, i bakgrunden förarhytten på vars vägg några reklamskyltar är fästade. Ryggen på föraren skymtar och utanför förarplatsen vänder sig konduktören mot Gunnar. Vad som därefter hände vet jag inte. Men bilden har en alldeles särskild lyskraft. Den finns återgiven på Cd-skivan Where is Spring med Per Henrik Wallins kvartett utgiven på Dragon som spelades in ca trettio år efter att att fotografiet utförts.
En till sinnet ung Gunnar men något äldre till åren har utfört en serie fotografier från Waldemarsudde. De är tillkomna under en längre tidsperiod och visades i en fint hållen utställning 2004 på sagda ställe. I bilderna, som också finns återgivna i skriften Waldemarsudde där Hans Henrik Brummer formulerat texten, märks Gunnars specifika ljuskänsla. Samt hans förmåga att lyfta fram enskildheter i motiven. Brummer anför fint i sin intressanta text att ”Få besitter Gunnar Smolianskys gestaltande förmåga att komprimera det uttryck och den outgrundlighet som utspelar sig i ett pregnant ögonblick utan början eller slut”. Utöver detta återfinns en mängd fotografier i Gunnars omfattande bok En bild i taget. Nu har Gunnar slutat fotografera. Kvar finns hans mästerliga fotografier.