Molnvädersgatan är resultatet av en rad tillfälliga faktorer. Visst fick jag tidigt tankar om att fotografera Biskopsgården, platsen och området dit min fästmö och jag flyttade 2016, gravida med vårt första barn. Under de många barnvagnspromenaderna i naturområdet Svarte Mosse funderade jag ofta på en fotografisk ingång, men hade svårt att finna motiv och tillvägagångssätt.

Med tiden, jag minns inte exakt hur och när, började jag planlöst fotografera från vår balkong. Det var ingen självklarhet, att fotografera från den lilla ytan kändes till en början substanslöst. Utsikten var dessutom vid en första anblick inte särskilt tilltalande, synfältet fylldes mestadels av asfalt och parkerade bilar. Men jag gillade verkligen att gå ut på balkongen, oavsett väder och tid på året.

Jag fann ganska snart en befrielse i att följa det vardagliga och ostyrbara i detta smala utsnitt av verkligheten. Framförallt blev himlen viktig. I den fann jag förnimmelser av en annan tidsrymd och en förtröstan som upplöste jordelivets bryderier.­ Molnens formationer, solens bana, fåglarnas flykt och den hovrande polishelikoptern, motiven växte och förändrades med årstiderna. Jag var förmodligen också påverkad av min arbetsmiljö på Göteborgs Konstmuseum. Inte sällan gick jag förbi den norske målaren Johan Christian Dahl’s Molnstudier, stannade till och begrundade tavlorna.

Jämsides med fotograferingen kom jag att intressera mig för vad som skrevs om området i nyhetslöp och började saxa i tidningarnas rapporteringar, nyfiken på ordens makt och konsekvenser. Jag slogs av absurditeten i det våld som pågick runt omkring oss. I citaten fanns dissonans men också paralleller till motiven från balkongen.

Liksom i mina tidigare verk är jag intresserad av den interaktion som kan uppstå när fotografi och text samsas, där den bildsemiotiska och litterära läsningen ger utrymme för fri association. Molnvädersgatan är en visuell och litterär dokumentation, ett försök att fånga ett områdes tillstånd eller kollektiva medvetande, som verkar balansera mellan hopp och förtvivlan. Förhoppningsvis bidrar verket också med en påminnelse om de utmaningar hela samhället står inför.

Kenny Bengtsson (född i Växjö 1979) är fotograf och fotoboksförfattare som är bosatt på Gotland. Han är utbildad bildjournalist på Nordens fotoskola och har en masterexamen i fotografi från Akademin Valand. Han arbetar med egna projekt mot bokform och ställer även ut både nationellt och internationellt, ofta i artist’s book sammanhang. Sedan 2016 har han släppt fyra fotoböcker på sitt egna förlag Monument. Vid sidan om sin fotografiska praktik arbetar han också som snickare och vidareutbildar sig just nu inom byggnadsvård.