tillbaka | nästa

En verklig vänskap

Text: Susanne Fessé, Verk: Lisa Grip
publicerad: 2021-07-01

Through_the_death_of_complete_intimacy_we_continue1.jpg

Lisa Grip. Through the death of complete intimacy we continue, metall, glasnegativ (Lars and Ingemar), Projektion på glas (Pantersniglar som parar sig), 432 x 300 cm, Konstfack vårutställning, Stockholm 2019.

Vad är verklig vänskap, och var går gränsen mellan kamratskap, intimitet och erotik i en relation? För vissa är det en självklarhet, för andra en föränderlig process, en tanke eller ett ständigt sökande efter svar. Gemensamt för många, en vilja till påtaglig förtrolighet, en önskan om starka vänskapsband, som finns kvar, orubbligt genom livets kriser och förändrade villkor. Dessa band, en självklar sanning för vissa, och något en annan aldrig få uppleva. Någon försöker knäcka koden för intim vänskap, hur ska en kunna komma nära, likt barndomens eller tonårens ”bästa vän relation” och den sanna vänskapen, nu naggad av verklighetens vuxenheter, med ansvar och brist på tid att odla relationer. Verklig vänskap kan även ses i kontrast till den konstruerade vänskapen, den som aldrig bottnar men finnas där i vardagen, ett måste för karriären, för att hålla uppe relationen med grannar eller i sociala sammanhang. Den konstruerade vänskapen förblir oftast just det, ytlig. Kan intimitet mellan två individer vara skillnaden?

Through the death of complete intimacy we continue utgörs av ett förstorat svartvitt negativ vilket föreställer två män liggandes intill varandra, till synes sovande. Männen vilar sina huvuden mot sin egen respektive arm. Den ena mannen håller om den andra, med sin mage mot den andra mannens rygg. Bilden är delad i två delar, och monterad i en konstruktion av stål. På var sin sida om bilden visas två videoloopar i vilka par av pantersniglar slingra sig runt varandras kroppar, hängandes i en tråd. De två videoprojektionerna är del i stålkonstruktionen, vilken betraktaren kan kliva in och ut ur. 

”Genom döden av fullständig intimitet fortsätter vi”, en enkel översättning av verkets titel, får mig att tänka på definitionen av ordet intimitet. Jag går till Svenska Akademiens ordlista, och ser hur ordets definition ändrats genom åren. Ur Svenska Akademiens ordbok från 1933 förklaras intimitet som ”något som tillhör någons intima privatliv” men även som en ”erotiskt betonad förtrolighet”.

I Svensk ordbok från 2009 framhålls en kortare definition i form av ”(känsla) av personlig och förtrolighet”, vilket inte anger någon koppling till sexualitet. Ur Svenska Akademiens ordlista 2015 definieras ordet som ”(handling av) när­gångenhet”. Denna växelverkan av definition visar på en tvetydighet, var går gränsen mellan en intim vänskap, innefattande kroppslig närhet, och en mer erotisk relation?

I ett samtal med Lisa Grip berättar hon om sitt intresse för intima relationer, vilket hon återkommer till i flera av hennes tidigare arbeten som bland annat videoverket Älskarna. Hennes fascination av ämnet härstammar ur en orubblig vänskap mellan hennes pappa och hans bästa vän vilka hon haft nära relation med under sin uppväxt. På glasnegativet ligger pappa Lars och vännen Ingemar på en klippa. Lisas pappa omfamnar Ingemar bakifrån. Ljuset i rummet passerar genom Lars och Ingemar som bildar ett hölje av manlig kärlek. Hon berättar för mig hur hon vill låta det manliga parets kroppar ta plats i ett förstorat negativ för att betona det potenta i ett negativ som medium. Negativet är en första visuell upplevelse för en fotograf efter framkallningen av en fil. Det kan hållas upp mot en ljuskälla som ett fönster för att tydligt se motivet. Grip berättar hur hon skurit rakt igenom negativet när hon montera verket i en stålkonstruktion. På så vis har hon försökt ta någon slags kontroll över bilden och ifrågasätta situationen.

Pantersniglar är så kallade hermafroditer, vilket innebär att de kan befrukta sig själva. Men de kan även para sig med andra sniglar, vilket är vad vi ser i de två videolooparna i verket. Tätt omslingrandes, hängandes från en tråd av slem skjuter de fram sina blåfärgade organ från bakhuvudet och utbyter spermier. De två sniglarna kan ses smälta samman till en under akten.

Betraktaren ställs inför värdering och en känslomässig upplevelsen av sniglarnas rörelser. En ofrånkomlig fascination kan upplevas över deras parningsritual, en fusion av uppblåsta organ.

Sniglarna, en symbol för något otäckt, och okontrollerbart, två kroppar som blir en, kanske en pendang till männens kroppar. Verket kan ses undersöka gränser, hur långt kan vi gå? Eller, två varelser, en intim vänskaplig stund i livet, vi kan försöka förstå, men landar alltid i en individuell upplevelse som endast den enskilda personen kan ladda med erfarenhet.

Susanne Fessé är konsthistoriker, curator och skribent. Hon har bland annat uppdrag som chefredaktör för tidskriften Utställningskritik och är grundare av Art / Sensation - ett initiativ som lyfter fram känslor i och runt konst. Susanne är medgrundare till och var ansvarig utgivare för VERK tidskrift 2016-2018.

Lisa Grip är född 1988 och bosatt i Järna. Hon tog sin masterexamen i Konst på Konstfack 2019. Innan dess studerade hon på kandidatprogrammet för Konstnärligt Fotografi på Akademin Valand i Göteborg. Hon arbetar med fotografi och rörlig bild och använder samt utforskar ett flertal olika analoga processer. Hennes arbeten har visats i Sverige, Finland, Tyskland, Schweiz, Frankrike och Kina. Lisa har mottagit en rad stipendier från bland annat Konstnärsnämnden, Fredrika Bremers stipendiestiftelse och Konstakademien.


tillbaka | nästa