TILLBAKA | NÄSTA

Konstnären, designern och boken

Text: Sandra Praun, publicerat: 2018-10-01

Stående eller liggande format. Kvadratiskt eller optiskt kvadratiskt. Storleken generellt och storleken i relation till bokens ryggbredd. Ryggbredden beroende på antal sidor, pärmpappens tjocklek, papprets gramvikt och bulk. Bestruket eller obestruket papper. Papprets ytkänsla, papprets färgton. För- och eftersättsblad. Hård pärm eller mjuk pärm. Rak rygg eller rundad rygg. Trådbunden eller limbunden. Med flikar eller utan flikar. Bredden på flikarna. Funktionen av flikarna. Klot, papper eller annat överdragsmaterial. Skyddsomslag eller ej. Mattlaminat eller blanklaminat. Relationen mellan skyddsomslaget och pärmen. Kapitälband. Märkband. Offset, screentryck eller boktryck. Klichéprägling, blind eller med folie. Embossed eller debossed. Fyrfärgstryck, enfärgstryck, duplex, triplex eller en kombination. Femfärgstryck (PMS eller lack (osynlig skyddslack eller partiell UV-lack)). Förhålla sig klassiskt till bokens uppbyggnad eller helt fritt. Hitta tonläget. Innehållets struktur, skapa ett flöde, en berättelse. Lägga till, ta bort. Förhållandet mellan bilder och texter. Storleken på bilderna. Utfall eller ej utfall. Analyserande text, beskrivande text, reflekterande text. Fiktion, intervju, samtal. Ett eller flera språk. Språkversionernas relation till varandra. Språkversionernas relation till bilderna. Ett typsnitt eller flera. Grad och kägel. Vänsterställd, högerställd, centrerad eller utesluten text. Spärra och knipa. Satsyta och marginaler. Marginaler – särskilt innermarginaler – i relation till bokens tjocklek och bindningsmetod. Smutstitelsida, titelsida, innehållsförteckning. Paginering, fotnoter, kolofon. Bildtexter, verklista, biografi. Tryckarksplanering för att kombinera flera papperskvaliteter. Tryckarksplanering för att använda sidor med specialformat eller utvikssidor. Tryckarksplanering ur ett ekonomiskt perspektiv. Överse repro-, tryck- och bokbinderiprocessen. Agera på förändrade förutsättningar under produktionens gång.

I

När man letar efter synonymer till förtrolighet hittar man ord som intimitet, ömhet och närhet. Starkt laddade ord som beskriver vad det verkligen betyder att få en konstnärs material i sina händer och med det skapa något som ska kännas lika självklart som överraskande. Som bokdesigner får man besöka ateljéer, se verk i tidiga versioner, bläddra i gamla skissböcker, rota bland inspirationsmaterial och höra många berättelser. Boken ska ta vara på allt detta, men ändå inte bli utlämnande. Boken ska förmedla och förtydliga det specifika konstnärskapet, såväl intellektuellt som känslomässigt. Boken ska vara tidlös, kännas angelägen och närvarande många år framåt. Boken ska vara mer än en representation av konsten, den ska ha ett egenvärde. Boken ska vara lockande och skapa ett ha-begär. Boken ska dessutom klara av balansakten att vara konstnärens bok och samtidigt designerns: varje bok jag gör blir en lika stor del av min identitet som av konstnärens.

Hyun-Jin Kwak, The Island – A Case Study of a Collector’s Mind, 2011. Fotograf: Robin Hayes.

Hyun-Jin Kwak, The Island – A Case Study of a Collector’s Mind

Utgångspunkten för denna bok var Hyun-Jins bildserie från ett förfallet palats i Reggio Emilia och två texter: Magnus Bärtås beskrivning av platsen och den faktiska person som lever där och Gabriella Håkanssons novell inspirerad av fotografierna. Jag fick helt fria händer att bestämma ordningen på texterna och hur textmaterialet skulle förhålla sig till fotografierna. Jag utnyttjade de två texternas vitt skilda karaktärer – de berättar om samma plats men försätter läsaren i helt olika sinnestillstånd – och att inte placera dem i ett hierarkiskt förhållande till varandra. Jag gav boken två framsidor (istället för en framsida och en baksida). Man behöver alltså bara vända den upp och ner när man vill läsa den från andra hållet. Framsidorna är identiska – därmed är det slumpen som avgör om man träder in i boken genom Gabriellas fiktiva eller genom Magnus dokumentära portal. Det var förvånansvärt enkelt att dela upp bilderna mellan de två texterna. De med tydliga spår av nutid hamnade hos Magnus och de mer tidlösa hos Gabriella. Gör man en bok som börjar från varsitt håll, betyder det givetvis att de två delarna möts i ett abrupt upp-och-ner i mitten av boken. En bild i Hyun-Jins serie föreställer torkade vinrankor på en grå fasad. Genom sin mer abstrakta karaktär passade den bra som vändpunkt från ena bildflödet till det andra och skapade ett harmoniskt möte i mittuppslaget. Denna bild omvandlade jag till grafik på omslaget. En gråskalevariant av fasaden trycktes på ett grått papper och vinrankorna tillsammans med titeln präglades med svart folie för den taktila upplevelsen. Fyra bilder i boken är blank lackade, två per del. Det ges ingen förklaring till det, men förhoppningsvis får det läsaren att titta lite extra noga och upptäcka små interventioner med skoluniformer, skjortor och skor – motiv man känner igen från Hyun-Jins tidigare verk.

Julia Peirone, More than Violet, 2012. Fotograf: Emil Fagander.

Julia Peirone, More Than Violet

Julia släppte in mig tidigt i sitt bokprojekt genom att låta mig vara delaktig i beslut som inte bara handlade om vilka verk som skulle vara med, utan även i själva arbetsprocessen för en av verkserierna. Boken har senare beskrivits som en curerad miniutställning med tre serier, där två av dem direkt relaterar till varandra och den tredje vidgar temat. På smutstitelsidan (inlagans första sida) ligger ett verk som heter ”Violet Vertigo”. Den var egentligen ett misstag, modellen blundar lite halvt, men den gav upphov till en helt ny serie bilder gjorda på samma sätt, och seriens titel blev även bokens titel. De elva fotografierna ligger monotont till höger på uppslaget, en efter en. Varje flicka har en tillhörande abstrakt horisontbild målad med ögonskugga i den andra serien. Här byter bilderna – till synes slumpartat – mellan att ligga till vänster och till höger på uppslagen. Placeringen styrs av åt vilket håll respektive flicka vänder ansiktet i sitt porträtt. Den tredje serien består av gummisnoddar med hårstrån som fastnat. De runda formerna är placerade så att de markerar munnen i ett imaginärt porträtt. Mellan de tre serierna ligger bokens två texter som avskiljare; jag ville ge känslan av att man förflyttar sig från rum till rum när man bläddrar. Jag hade aldrig trott att jag en dag skulle göra en bok med lilaglittrigt omslag, men titeln i kombination med ögonskuggehorisonterna krävde just ett sådant omslag. Kapitälbandet är svartvitrandigt och utgör en subtil koppling till de ofta randiga hårsnoddarna och fångar upp svärtan i den starka typografin på omslaget.

Dawid, This is a Photograph, 2015. Fotograf: Emil Fagander

Dawid, This Is a Photograph

Dawid (Björn Dawidsson) har gjort flera böcker genom åren men just denna skulle bli Boken med stort B. Det betydde att förlagschefen, Dawid och jag ägnade otaliga dagar åt att arbeta i Dawids studio, vi tittade igenom precis allt bildmaterial, hundratals lådor ordentligt staplade längs en hel vägg. Varje låda var tillägnad en serie, vissa med några få bilder, andra med över femtio. Vi bestämde oss för att var och en skulle välja ut de serier vi ville se i nästa urvalsrond. Vi tittade, sållade och resonerade oss genom en hel vinter. Den processen i sig är något jag för alltid kommer att minnas – det var en fantastisk möjlighet att få dyka så djupt in i ett konstnärskap. Inte minst i ett konstnärskap som betytt mycket ända sedan jag gick på RMI-Berghs på mitten av 90-talet och började få upp ögonen för samtidskonst. Det var snudd på overkligt att ha en jämbördig arbetsrelation med någon man sett upp till så länge, att hänga på hans studio, höra anekdoter till var och varannan bild och leka med den elektriska bilbanan som ringlade sig genom hela studion.

Som struktur är detta en traditionell fotobok. Utmaningen – förutom att krympa ner sidantalet till hanterliga 400 utan att förminska konstnärskapet, och att skapa rätt rytm i bildföljden – var bildtexterna. Vi ville göra en redovisande bok med tydlig information om titel, årtal, format och teknik. Den lilla raden gör att boken uppfattas som en bok och inte enbart som en samling bilder. Den lilla raden måste vara synlig och läsbar men får inte störa fotografierna. Den lilla raden tog oräkneliga timmar och lika många utskrifter att hitta fram till. Ju enklare en bok uppfattas som, desto viktigare blir de små detaljerna; inget kan gömma sig. På omslaget ville förlagschefen absolut ha ett av Dawids fotografier, medan jag hellre ville ha något grafiskt som representerar helheten. När vi tittade igenom lådorna hittade jag en lösning som gjorde att båda önskemål uppfylldes, fastän det låter som en motsättning. Lösningen gav dessutom upphov till bokens titel. På ett storbildsnegativ hade Dawid ristat in ”This is a photograph” i nedre kanten och kopierat det i sitt mörkrum. Därigenom blev det ristade till ett fotografi med spegelvänd text, och negativets svarta ramar finns med för att förstärka fotografiets autenticitet. Detta fotografi hade överraskande nog just de kvaliteter jag vill få till på bokomslag. Fotografiet representerar helheten, det fungerar inte bara som ett smakprov på vad som finns inuti. Titeln är dessutom så träffande för Dawids konstnärskap. Många av hans fotografier är så pass abstrakta och grafiska att de kan uppfattas som screentryck – det var just det som fascinerade mig redan som grafisk design-student. Stort över fotografiets tomma yta har jag lagt DAWID i röda versaler. Baksidan utgörs av en spegelvänd framsida, då blir alltså titeln i fotografiet rättvänd och DAWID felvänt.

II

Sedan 2016 samarbetar jag ofta med konstnären Oscar Guermouche. Vi gör både uppdragsarbeten och egeninitierade projekt tillsammans, samtidigt som vi fortsätter våra praktiker enskilt. Det har visat sig vara ett enormt lyckosamt samarbete som för mig innebär en ny fas i utvecklingen. Förtrolighet visar sig vara än mer avgörande än när man arbetar själv. Det krävs mycket av det, förtrolighet, för att man ska våga blotta sig i den kreativa processen. Man är nog aldrig mer sårbar än just då. När man senare presenterar ett genomtänkt koncept för sin uppdragsgivare eller en välproducerad produkt för allmänheten, recensenter, en tävlingsjury osv, har man hunnit bygga någon form av pansar runt sitt innersta som tar en genom dessa stunder. Man har mer distans och klarar av att utvärdera, ta till sig eller avfärda reaktioner – eller bristen därpå. Mitt uppe i processen är förtrolighet inte bara en viktig ingrediens, förtrolighet är själva förutsättningen.

Pernilla Zetterman, Turn Down Center Line, 2017. Fotograf: Robin Hayes.

Pernilla Zetterman, Turn Down Center Line

I startmötet hade Pernilla med sig alla verkbilder som kunde tänkas vara med i boken, olika teman visualiserade genom hästvärlden. Hon hade även med sig en mängd arkivmaterial från barndomen som hästtjej. Medaljer, prisrosetter, diplom, tidningen Min Häst, övningsblad, läromedel, ridscheman m.m. Timothy Persons skulle skriva en introduktion och det fanns en lös idé om att addera ett samtal eller en intervju med Pernilla.

Detta blev den första bok Oscar och jag gjorde tillsammans, och vi tog på oss rollerna som både designer och redaktörer. Redan i vårt första samtal om boken kom idén att ersätta den enorma mängd arkivmaterial med en ordlista från hästvärlden. Det blev en lista från A–Z med tusen ord och begrepp. En lista som får allt det där materialet, och mer därtill, att uppstå i läsarens huvud istället. Den idén visade sig inte bara vara en lösning för arkivmaterialet, utan den blev en viktig pusselbit i bokens övergripande koncept. När vi fick Timothy Persons introduktionstext läste vi oss till att Pernilla var tyst som barn; hon undvek att tala. Hon drogs till stallet där kommunikation sker på helt andra premisser. Hennes bildvärld tog sin början där, och hon har återvänt flera gånger för att försöka förstå begrepp som disciplin, kontroll, närhet, kommunikation och hängivenhet. Vi insåg att denna text sa allt som behövde sägas; Pernilla ska inte börja tala i intervju- eller samtalsform. Det var en viktig insikt att det inte är en självklarhet att en intervju med konstnären är bra för varje bok. Ordlistan blev plötsligt ännu viktigare och fick rubriken ”Words”. Bildflödet som är helt utan bildtexter (all verkinfo samlades i kolofonen) fick rubriken ”Language”. Bokens framsida är stum. Titeln ersatte vi med ett schema, det specifika schemat för dressyrmomentet ”vänd rätt upp” (Turn Down Center Line). Silverpräglingen på svart läder fångar upp den disciplinära estetikens skärpa; som en mjuk kontrast refererar de två, extra långa, märkbanden till prisrosetternas band – båda framstår som artefakter från Pernillas barndomssamling av hästsaker. Formatet är avsiktligt litet för att undvika den alltför uppenbara tanken ”stort djur = stor bok” och i stället skapa något intimt, vilket passar bokens egentliga teman bättre. En mindre bok återspeglar också själva akten att läsa, i stället för akten att titta.

*

Oscar och jag gör oss just nu förtroliga med flertalet fotobaserade böcker, rörande vitt skilda teman och konstnärskap. Hanna Ljunghs Anatomy of a Descent släpps i samband med hennes utställning på Annaellegallery i januari 2019. Boken handlar om det övergripande konstnärskapet och kommer att sätta de enskilda verk som visas på galleriet i ett större sammanhang. Annika Thörn Legzdins har tillsammans med journalisten Anna Tullberg undersökt och jämfört Detroit och Daugavpils; vi tar oss an städerna enligt principen Deconstructing – Diagramming – Dreaming. Anders Ängsviks bildserie ”Overkill” förhåller sig till motorvägen som biotop; vi undersöker den inneboende disharmonin. På egen hand arbetar jag även med Anneè Olofssons monografi I, Anneè Olofsson.

När man letar efter synonymer till förtrolighet hittar man även ordet konfidentiell. Varje bok rymmer hemligheter – missöden och missförstånd, utbrott och sammanbrott, konflikter och kaos. Men alla dessa berättelser bevaras inom konstellationen konstnären, designern och boken.

Sandra Praun är grafisk designer med egen verksamhet sedan 2001. Förutom uppdragsarbeten skapar hon även egna böcker, tidigare You Say Light – I Think Shadow (med Aleksandra Stratimirovic) och nu pågående en bok om färgen svart NOIR – A Serendipitous Encyclopedia Inspired by 1001 Names for the Color Black. 2016 började hon ett samarbete med konstnären Oscar Guermouche; de har utvecklat en icke-linjär arbetsmetod där redigering och design sker i en gemensam process och där båda delar tillåts påverka varandra.